I fredags fick jag ytterligare vatten på min kvar när det kommer till varför jag vill flytta tillbaka till Sverige. Det har länge irriterat mig hur det på många arbetsplatser här är utbrett och accepterat att hierarkin är ett oerhört viktigt element i att hålla "arbetarna" på plats, vare sig det handlar om grovarbetare, kontorsarbetare eller andra.
Detta system känns främmande för mig som svensk där jag aldrig kännt att jag varit ansedd mindre värd pga min position inom ett företag. Ett ganska roligt exempel på hur viktigt det är att folk är sedda på sin plats i hierarkin är när jag fick för mig att uppdatera vår telefonlista på kontoret en dag. Jag delade in alla i en för mig väldigt logisk ordning enligt avdelning samt vad deras telefonnummer var. När listan väl var klar (och mycket bättre och tydligare än den föregående kan jag tillägga) så ville min chef absolut se på den innan jag kunde dela ut den. Eftersom inte alla var indelade i ordning efter hur länge de jobbat på företaget eller hur mycket bestämmandekraft de hade fick jag snällt sätta mig och göra om den. Inte blev den något mer logisk av det men åtminstone var det ju uppenbart vem som bestämde...
Sådana här egenheter har jag givetvis lärt mig att acceptera, åtminstone till en viss del, och i alla fall leva med för ögonblicket men i fredags blev jag så vansinningt arg. På min avdelning har vi en kollega som har extrajobbat en hel del under tiden hon har studerat. Mest har det blivit somrar och över jul. Nu är hon färdigpluggad och eftersom vi desperat behövde en till inom min avdelning lyckades min chef övertyga min Managing Director att vi skulle få anställa henne permanent. Min MD var inte helt villig men lät sig bli övertalad efter att hon fått en hel del siffror slängda åt sitt håll.
Efter att min kollega börjat sin nya position försökte MDn övertala henne att ta ett annat jobb inom en annan avdelning men hon tackade nej. I torsdags innan vår julfest märkte vi att något var på gång men vi fick inget veta förrän pa fredagen när vår chef först kallade in kollegan, som sedan kom utspringande med tårarna strömmande, och sedan oss för att berätta att vår MD nu helt enkelt hade ändrat sig och inte ville ha kvar min kollega längre.
Ingen anledning gavs över huvud taget utan hon bara ville inte ha henne längre. Det verkar ju uppenbart att det har något att göra med att min kollega inte gjorde vad vår MD ville när hon blev erbjuden det andra jobbet, och sådant ska ju givetvis bestraffas med en gång... Samtidigt känns det som att en 60-årig kvinna inte borde bete sig på ett sådant sätt och helt enkelt leka med människors liv. Detta är absolut inte det första exemplet på hur illa hon beter sig men det som kommit närmast mig än så länge.
Jobbsäkerhet? BAH!
Detta system känns främmande för mig som svensk där jag aldrig kännt att jag varit ansedd mindre värd pga min position inom ett företag. Ett ganska roligt exempel på hur viktigt det är att folk är sedda på sin plats i hierarkin är när jag fick för mig att uppdatera vår telefonlista på kontoret en dag. Jag delade in alla i en för mig väldigt logisk ordning enligt avdelning samt vad deras telefonnummer var. När listan väl var klar (och mycket bättre och tydligare än den föregående kan jag tillägga) så ville min chef absolut se på den innan jag kunde dela ut den. Eftersom inte alla var indelade i ordning efter hur länge de jobbat på företaget eller hur mycket bestämmandekraft de hade fick jag snällt sätta mig och göra om den. Inte blev den något mer logisk av det men åtminstone var det ju uppenbart vem som bestämde...
Sådana här egenheter har jag givetvis lärt mig att acceptera, åtminstone till en viss del, och i alla fall leva med för ögonblicket men i fredags blev jag så vansinningt arg. På min avdelning har vi en kollega som har extrajobbat en hel del under tiden hon har studerat. Mest har det blivit somrar och över jul. Nu är hon färdigpluggad och eftersom vi desperat behövde en till inom min avdelning lyckades min chef övertyga min Managing Director att vi skulle få anställa henne permanent. Min MD var inte helt villig men lät sig bli övertalad efter att hon fått en hel del siffror slängda åt sitt håll.
Efter att min kollega börjat sin nya position försökte MDn övertala henne att ta ett annat jobb inom en annan avdelning men hon tackade nej. I torsdags innan vår julfest märkte vi att något var på gång men vi fick inget veta förrän pa fredagen när vår chef först kallade in kollegan, som sedan kom utspringande med tårarna strömmande, och sedan oss för att berätta att vår MD nu helt enkelt hade ändrat sig och inte ville ha kvar min kollega längre.
Ingen anledning gavs över huvud taget utan hon bara ville inte ha henne längre. Det verkar ju uppenbart att det har något att göra med att min kollega inte gjorde vad vår MD ville när hon blev erbjuden det andra jobbet, och sådant ska ju givetvis bestraffas med en gång... Samtidigt känns det som att en 60-årig kvinna inte borde bete sig på ett sådant sätt och helt enkelt leka med människors liv. Detta är absolut inte det första exemplet på hur illa hon beter sig men det som kommit närmast mig än så länge.
Jobbsäkerhet? BAH!
1 kommentar:
Vad intressant att läsa (men sorgligt) - skriv gärna mer om hur det är att arbeta där! Som svensk som alltid jobbat i just Sverige så har jag inte mycket insikt i hur det fungerar i andra länder..
Skicka en kommentar