Förutom att jag tycker om att spendera pengar på goda middagar och vin så har jag en svaghet till. Jag ger nämligen gärna pengar till välgörenhet. Det betyder inte att jag anser mig själv vara den nästa Heliga Birgitta utan handlar mest om för mycket empati och en något svag karaktär. Igår blev jag åter uppringd av en av "mina" ställen, the Blue Cross, som väldigt artigt undrade om jag inte kunde höja min månatliga donation till £10. Det är såhar det börjar. Först donerar jag minimiavgiften på £4 som ju inte gör så stor skillnad för mig. Tänker jag alltså.Problemet är att dessa stallen vet att jag är en svag, svag människa. Så fort de ringer går jag nämligen genast med på att höja min donation. Alltså, jag nästan avbryter dem mitt i deras säljspiel med att erbjuda mig att skänka mer pengar än de ber om.
Att pengarna går till goda ändamål gör trots allt att det inte känns så farligt så jag får helt enkelt vara nöjd med det jag ger och undvika att svara i telefon nu tills jag har råd att skänka bort mer!
2 kommentarer:
Det är storsint att skänka pengar, försökra dig bara om att de organisationer du skänker till inte har en "dyr" organisation som äter upp hela slanten.
Telefonförälsäljning är i regel inte förenat med kostnadseffektivitet. Säljarna ska ha betalt, de jobbar knappast ideelt utan snarare på provision.
Ett sådant samtal skulle definitivt få mig att avsluta mitt donerande hos organisationen. Jag ser det inte som direkt förolämpande att försöka kräma ur mer pengar, men däremot sättet det görs på :)
Skicka en kommentar