Min sambo var ledig igår kväll, den första fredagkvällen han haft ledigt på kanske ett halvår eller liknande, så vi tog chansen att gå till var jättemysiga lilla kvarterspubb och sedan gick vi på italiensk restaurang följt av ett glas vin till på kvarterspubben. Mysigt och kul att kunna prata ordentligt bort ifrån TV-apparater och tjafs om vem som ska städa vad. Sambon var snäll och bjöd på middagen och jag betalde för drinkarna, men jag får erkänna att jag inte ens vet hur mycket det blev i slutändan för jag brydde mig faktiskt inte.
I alla fall pratade vi lite om när vi bodde i Manchester för ett antal år sedan (sambon studerade då vid University of Manchester). På den tiden delade vi ett hus med vad ofta kändes som ca 7000 andra människor, i själva verket var vi 7 tror jag, plus alla som sov över efter fester och liknande förstås. En av killarna vi delade med blev ofta anklagad for att vara snål och det pratades lite bakom ryggen på honom. Det lustiga är att nu när jag tänker på det så var han absolut inte snål. Han gick med oss ut och betalde alltid sina rundor t ex. Problemet tror jag låg i att han var den enda som både var smart nog och hade möjlighet att lämna sitt studielån på ett bankkonto med hög ränta. Detta tack vare att hans föräldrar betalde hans hyra men även eftersom han jobbade en hel del på loven och inte sprätte bort de pengarna utan använde dem på ett förnuftigt satt - inte alltid det lättaste i ett hus fullt med studenter.
Kanske var det avundsjuka som gjorde att folk benämnde honom snål för nu önskar jag och säkert flera av de andra att vi gjort samma sak. Han har nämligen tack vare sina besparingar kunnat köpa ett hus i ett av de rikaste områdena i London. Detta köpte han när han var 23 och det har stigit i värde med cirka 3 miljoner svenska kronor sedan dess. Studielånet har han redan betalt tillbaka helt eftersom han inte använde de pengarna under studietiden.
Visst tycker jag att man ska unna sig saker och studentlivet är ju jätteroligt och inget man ska missa men poängen är att han levde det livet men tack vara stöd hemifrån och hans egen attityd till pengar lyckades han samtidigt ge sig själv en bra start i livet efter studierna.
Avundsjuk? Moi? Ja, absolut!
4 kommentarer:
Japp, så smart skulle man ha varit. Fast å andra sidan är det bortkastad energi att gråta över spilld mjölk. :)
tack för peppningen i min utmaning.
mm blir också avis när jag läser om din snåljåp, i synnerhet när jag ser specen från CSN.
Usch ja CSN ska vi inte ens latsas om tror jag...
Och nae, inte ska man grata over spilld mjolk men avundsjukan ar inte en kansla som forsvinner sa latt anda...suck!
Inspirerande att höra, något att ta med sig i studentlivet man lever nu :)
Skicka en kommentar