När jag pluggade här i London för inte alltför länge sedan tog jag fullt studielån från Sverige (plus alla extra pengar man får låna när man pluggar utomlands), jobbade 3 dagar i veckan och lät ändå min pojkvan betala hyran och nästan alla räkningar för att jag aldrig hade några pengar! Det är ju inte klokt, när jag tänker på det nu kan jag inte fatta hur jag kunde vara så aningslös eller ens vad jag spenderade pengarna på (gissningsvis mestadels smink, kläder, resor, alkohol och fina middagar...).
Jag måste visst ha kännt mig lite skyldig eftersom jag alltid sa till pojkvännen att jag skulle betala tillbaka allt jag var skyldig honom för hyran. Det blev £3000 till slut och sedan jag fick fast anställning har jag betalt av detta så snabbt som möjligt. Nu är det avbetalt sedan några månader så jag kan koncentrera mig mer på mitt eget sparande men det har tagit låååång tid att komma ifatt.
Det värsta är att jag ju bara har en enda person att skylla på - mig själv...
Det känns ändå skont att det nu är ur världen, jag får en sådan oerhörd kansla av frihet och tillfredsställelse när jag lyckas betala av lån, även om det nu är ett helt räntefritt lån från min blivande man! Det är därför jag fortfarande ibland funderar på att betala av studielånet snabbare, problemet är ju bara att jag då kanske måste ta ut ett annat lån istället och i så fall är det ju absolut inte värt det.
Förhoppningsvis har jag lärt mig en läxa och kan ta tag i mitt liv och min ekonomi innan det är för sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar