Det känns som att jag bara sitter och längtar bort mitt liv för ögonblicket. Jag sitter på jobbet och lääängtar till helgen eller nästa lön, planerar min semester, eller funderar på min flytt till Sverige.
Självklart ska det inte vara så! Det liv jag lever, lever jag ju nu, även om jag alltid tyckt om att planera för framtiden, göra listor och se fram emot grejer. Imorgon har jag bestämt att jag ska försöka något jag läste i en tidning för länge sedan och verkligen lägga ner mitt allt i alla jobbuppgifter hur små och enformiga de än är. Tydligen ska det göra att man blir nöjdare med sin situation på något sätt..? Tja, jag är inte övertygad om att det kommer fungera för hur mycket kan man egentligen lägga ner sin själ i något som gör en så uttråkad att man vill riva ut sina ögon så fort man tänker på det? Lika bra att pröva dock, jag kommer ju vara kvar där i 4 månader till och vill inte slösa bort mer tid på att längta någon annanstans
2 kommentarer:
du slog (som vanligt) huvudet på spiken. Det är ju nästan som att man väntar livet ur sig. Lycka till med din nya inställning, tror att det ska funka, ska pröva med nu när jag ska storstäda vårat jobbkök
Kanske en taktik jag borde prova. på jobbet gör jag inget annat än längtar bort och ibland önskar jag verkligen att jag kunde känna mig lite lyckligare i nuet.
Skicka en kommentar