Visar inlägg med etikett London. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett London. Visa alla inlägg

lördag 9 februari 2008

Lägenhet i London

Min sambo och jag har haft en väldig tur under vår tid i London. Vi har nämligen fått hyra vår trerummare i centrala London av hans far. Vår lägenhet i detta laget skulle väl vanligtvis kosta omkring £1000-£1500 att hyra men vi har bara behövt betala amorteringarna på lägenheten vilket har legat runt £600 sammanlagt hela tiden.

Om vi inte kunnat hyra denna lägenheten hade vi varit tvungna att antingen bo mycket längre ut, med ökade transportkostnader som följd, eller fått skaffa en mycket mindre lägenhet, men troligtvis ändå fått betala åtminstone £200 mer i månaden.

Jag är givetvis oerhört tacksam för detta arrangemang eftersom det betyder att vi sparat mycket pengar på hyreskostnader under åren som gått. Tyvärr är baksidan att när något går fel får vi stå för alla omkostnader. T ex har vi gasvärme – när den gick sönder första gången betalade vi nästan £200 för att fixa den.

Året därefter gick den sönder igen, det visade sig då att den första gasgubben bara hade knutit ett snöre runt någon liten mojäng för att det skulle fungera ett tag och detta betalde vi en förmögenhet för - skitgubbe! Den andra gasgubben fixade lite bättre men varnade oss att vår gasvärmare var så pass gammal att den måste bytas ut så snart som möjligt, till en kostnad av åtminstone £1000 bör tilläggas. Det var 3 år sedan och nu har vi gått igenom två vintrar med ett värmeelement som enda värme eftersom vår värmare numera är helt utbränd och vi vägrar lägga mer pengar på den– tur att det varit en mild vinter i år...

I min erfarenhet är standarden här generellt väldigt mycket lägre än i Sverige, i alla fall på de lägenheter som jag teoretiskt sett skulle kunna ha råd med. Fönstren är alltid enkelglasade och väldigt otäta. Om man ställer ett levande ljus på fönsterkarmen är det inte ovanligt att det blir utblåst av en vindpust utifrån. I min lägenhet har dom lagt golvet i köket RUNT allting. Vill man flytta spis, tvättmaskin eller kylskåp får man helt enkelt lägga nytt golv där dessa stod innan eftersom det måste ansetts onödigt att lägga det med en gång. Sen gillar engelsmännen ju även att lägga heltäckningsmatta ÖVERALLT, vilket inkluderar kök och badrum, något som inte känns helt överdrivet hygieniskt (vi har tur lyckats slippa det i köket).

Skulle jag flytta in i en nybyggd lägenhet i Canary Wharf skulle det nog vara väldigt annorlunda kan jag tänka mig men å andra sidan skulle jag även få betala åtminstone 40 000:- i månaden i hyra och det känns inte helt kul heller.

Det ska bli skönt att flytta in i en lägenhet i Sverige där man inte behöver vara rädd att öppna förvaringsskåp för att de luktar så mycket mögel att man nästan svimmar och där jag kommer betala ännu mindre hyra än vi gör för ögonblicket – härligt!

måndag 4 februari 2008

Bonus i the City

På sistone har det stått mycket i tidningarna här om hur den eventuellt stundande amerikanska recessionen kommer innebära lägre bonusar för våra kära engelska City boys. I flera års tid nu har rekord efter rekord slagits i vad som betalts ut till traders i Londons finansiella distrikt. 2006 delade Cityanställda på £21 miljarder i bonus.

Till och med de som bara är "halvvags upp på stegen" kan lätt räkna med en bonus på mellan £450 000 - £1,5m. Enligt undersökningar driver goda bonusar i the City upp efterfrågan på dyra fastigheter, bilar, konst och antikviteter med flertalet procent.

Vid sidan om detta pågår självklart en debatt om dessa personer verkligen förtjänar att ta hem så oerhört mycket pengar, mer än vad många tjänar under en livsstid. Rent instinktivt kan jag tycka att det känns fel, men samtidigt så finns det trots allt en efterfrågan på dem som är duktiga på sitt jobb och bonusen är ett bevis på att Goldman Sachs eller UBS anser att deras tillväxt kan hänvisas till vissa personer eller grupper av personer.

Vi vanliga dödliga får ju faktiskt ut någonting av Citypojkarnas (ja, pojkar kallas dom nästan alltid här för det är väldigt sällan du träffar en kvinnlig trader här) arbete också, även om det inte alltid syns eller känns så när man läser om ännu en City trader som kammat hem £10 miljoner i bonus, i form av en ökad ekonomisk tillväxt som gagnar oss alla i det långa loppet.

Däremot kan jag inte påstå att mitt hjärta blöder när jag hör att bonusarna troligtvis inte kommer att slå nya rekord i år eller när jag läser om en artikel om denna restaurang som har en meny särskilt riktad mot city traders vars bonus bränner hål i fickan. Denna restaurang serverar en taster menu för £1,000 (13,000:-) per person!

Måltiden består visserligen av sju rätter, däribland Sevruga kaviar serverad med frusen vodka, Wagyu stek med foie gras och ett glas Chateau Lafite Rothschild och chokladsufflé med ett glas Chateau D'Yquem, men känns inte hela idén lite....obscen?

Jag tror inte att jag någonsin skulle kunna känna mig frestad att betala den summan pengar för en måltid (även om jag är oerhört sugen på att få smaka den där Lafiten) men kanske känner jag bara så eftersom £1000 INTE är en droppe i havet för mig? Kanske skulle jag tycka annorlunda om jag levde det work hard, play hard liv som alltid tycks gå hand i hand med att jobba i City of London? Inte vet jag, men jag tror nog att jag skulle finna det svårt att inte se de typiska svältande barnen bilderna man ser på TV framför mig medan jag satt och goffade i mig en måltid som skulle kunna betala för deras mat i flera månader.

Kan inte hjälpa att undra om dom inte sitter där ändå, smuttar på sin konjak, tuggar på en Petit Four, tar ett bloss på cigarren emellanåt och tänker - shit! denna lunchen kommer kosta lika mycket som min städerska tjänar på en månad!
Kanske inte...

fredag 4 januari 2008

Så mycket månad kvar...

Som så många andra verkar jag ha en oerhörd mängd månad kvar i slutet av pengarna för det mesta. Nuförtiden beror mycket på att jag lägger in så mycket jag tror är rimligt på mitt sparande i början av månaden så det känns inte lika farligt (även om min idé om rimligt inte alltid ter sig helt realistisk) men det är ju sjutton att det ska vara så svårt att få min budget att fungera!

Jag funderade på det lite idag när jag såg att mycket av min "veckopeng", alltså pengar som jag kan spendera på vad jag vill, verkar gå på restauranger, barer, pubbar, eller biografer. Detta skyller jag helt och hållet på London. Jag tycker nämligen om att umgås med vänner (förstås) och det kostar om man går ut varje gång man träffar någon. Jag tycker visserligen om att vara hemma hos någon och ha filmkväll, äta middag, spela spel eller vad som helst men det är jättesvårt här för alla bor så himla utspritt. Det blir så långt för en person att fara för det mesta att det är lättare att träffas på mitten. Om man är mer an två är det faktiskt nästan kört; då "måste" man träffas ute.

Nu brukar vi ju inte direkt gå på dyra restauranger eller inneställen och det blir bara en eller ett par gånger i veckan men då spenderar jag mellan £10-£40 varje gång och det blir minsann mycket pengar när man väl räknar ut det i slutet av månaden. Så pass mycket att jag brukar låta bli att räkna för att inte få ångest - ooops!

Visst gör vi billiga eller tom gratis grejer ibland (muséer eller picknickar tex) men det passar ju inte alltid. Den enda lösningen jag ser är väl att försöka dra ned på kostnaden de gånger vi går ut hellre än att mista allt socialt liv. De pengar jag trots allt spenderar kan jag ju se som en investering i min framtida hälsa - människor med nära vänner sägs ju leva längre!